Mina viktigaste golferfarenheter

Här har jag listat alla mina viktigaste golferfarenheter genom min karriär, både bra och dåliga.

Nordic Golf League Q-school first stage - Rya, 2018

Denna tävling på Rya GK markerar starten på min golfresa, en resa som jag befinner mig mitt i för tillfället. Det var min första tävling efter mitt första samtal med min mentala coach, Lars Arkander. Jag inkluderar denna tävlingen inte bara för att det var en viktig tidpunkt i min golfkarriär, utan även för att jag presterade väldigt bra. Att avsluta inom topp 10 och avancera till nästa steg i kvalspelet var en betydelsefull bedrift. Tyvärr gick inte det följande steget lika framgångsrikt, men jag tog ändå med mig insikten att jag har förmågan att spela högkvalitativ golf och att jag kan konkurrera på en bra nivå.

Fredrikshavn Championship - Presented by Sydbank, ECCO Tour, 2021

Jag väljer att ta med denna tävlingen som en viktig erfarenhet eftersom det var första gången jag klarade en kvalgräns på Nordic League. Att klara en kvalgräns på Nordic League innebär att efter två dagars spel är man placerad som sämst delad topp 50 av 150 personer, och då får man chansen att spela en dag till om ranking poäng och pengar. Att nå detta var väldigt viktigt för mig eftersom jag hade kämpat så länge för att klara det, även fast jag kanske inte tyckte att jag spelade super bra efter tävlingen. 

College kval in i laget

Nu har vi kommit till min collegeperiod, och där skulle det hända mer än vad jag trodde. Jag anlände till min skola i Virginia i slutet av augusti och levererade starka prestationer direkt från start. Efter några veckor satte kvalspelet igång där fem av tolv spelare skulle utgöra skollaget och få äran att delta i den första tävlingen. Jag inledde mycket stadigt och befann mig omedelbart i ledningen. Efter fem rundor blev situationen speciell då jag och lagkaptenen plötsligt låg lika på 3 över par. Vi är båda vinnarskallar och har en stark vilja att vinna. Sjätte rundan avslutades med att jag gick -7 (64) och han på par (71), vilket resulterade i att jag plötsligt ledde med 7 slag.

Denna händelse utgör också en ytterst betydelsefull del av min golfresa, då den gav mig möjlighet att uppleva hur det var att vara i ledningen och stå öga mot öga med någon på golfbanan. Jag spelade väldigt bra och lagkaptenen hade det lite svårare, och jag kunde inte låta bli att småle när kaptenen gick och svor för sig själv eftersom han blev besegrad av en rookie.

NCAA Chamionship, 2023

NCAA Championship är det största man kan delta i inom college-sporter eftersom alla de bästa spelarna är med. Den äger alltid rum i slutet av säsongen och är den tävling som alla collegespelare drömmer om att vinna, och till och med få chansen att delta i. Vi lyckades med nöd och näppe ta oss in som det sista laget i tävlingen, efter att ha besegrat de två andra konkurrerande lagen i en tävling några månader tidigare. Det var första gången på 20 år som vårt lag nådde denna prestigefyllda tävling.

Det var med stor förväntan och spänning jag ställde upp i tävlingen, och i efterhand var det den roligaste tävlingen jag någonsin deltagit i. Det fanns en speciell atmosfär i luften som indikerade att detta var något utöver det vanliga. Många släktingar hade tagit sig dit för att titta, vilket gjorde att det var många som tittade. Mina två första varv var solida nog för att klara kvalgränsen och placera mig högt inför de sista två varven. Tyvärr lyckades inte laget ta sig vidare då vi missade kvalgränsen som lag med endast ett ynka slag och hamnade på 19:e plats efter två dagar, där endast de 18 bästa lagen går vidare.

Trots detta blev upplevelsen extra speciell för mig eftersom laget valde att stanna kvar och stötta mig när jag tävlade som individuell spelare. Jag gick -3 (68) både tredje och fjärde dagen och avslutade tävlingen på en delad fjärde plats, endast två slag bakom vinnaren.

Det var en mycket positiv och minnesvärd upplevelse för mig, då jag under själva spelet inte visste hur jag låg till – om jag var några slag bakom ledningen eller ledde tävlingen själv. Det jag lyckades med här, och som jag känner mig stolt över när jag tänker tillbaka på det, är att för första gången kunna bibehålla fokus på nuet oavsett vad som hände. Trots att jag inte lyckades säkra segern känner jag mig ändå mycket nöjd över min prestation under de dagarna.

Elisefarm Open, 2019

Elisefarm utgjorde min andra tävling på Nordic League. Efter att precis ha avslutat min första tävling i Fjällbacka, där jag presterade helt okej, stod jag inför nya utmaningar på Elisefarm. Tyvärr gick det mindre framgångsrikt denna gång. Efter två dagar slutade jag på sista plats och slog tyvärr mitt rekord med flest antal slag på ett hål, 13….

Trots detta betraktar jag detta som en viktig erfarenhet, då jag fick känna på hur det var att få motgångar och att man kan ta sig ur dem. Efter tävlingen fortsatte jag att träna intensivt och behöll tron på mitt spel. Jag tror att alla som ägnar sig åt någon form av idrott har stött på liknande motgångar. Med facit i hand inser jag att jag lärde mig otroligt mycket från den erfarenheten. Bland annat insåg jag att min strategi på banan behövde förbättras och att min prestation från tee var långt ifrån tillräcklig. Jag lärde mig även att jag kanske var en vinnarskalle ändå, eftersom det gjorde så oerhört ont att spela så dåligt och att min reaktion av det efteråt var så positiv. 

PGA Chamionship Landeryd Masters, 2021

Denna tävlingen är väldigt viktig då det är den största på Nordic league, efter slutspels tävlingarna i på hösten. Denna spelade jag precis efter Fredrikshavn och det var den andra kvalgränsen jag klarade i rad. Landeryd spelade jag dock mycket bättre och det kändes mer som att jag lyckades spela tillräckligt bra för att klara kvalgräsen, jämfört med på Fredriskhavn där det mer kändes som de andra spelade dåligt. Tyvärr lyckades jag inte avsluta tävlingen på ett önskat sätt, men det var ändå en bra känsla och en självförtroende boost att jag fick vara en bland de 50 bästa på Nordic Leagues bästa tävling. 

Gate City Invitational, 2022

Nu har vi kommit till min första college tävling och egentligen till när jag egentligen kände att jag började spela bra golf på riktigt. Efter en bra start på min college karriär så hade jag mycket självförtroende, men också mycket press efter det jag hade presterat under kvalet. 

Det som jag överhuvudtaget inte var förberedd på och något som var helt nytt för mig i tävlingssammanhang inträffade under denna tävling. Jag inledde min första runda med att gå -6 (6 under par) på mina första 8 hål och avslutade ronden på -3 (68 slag, 3 under par) efter 18 hål. Även om 68 i sig är en bra score, var det mina första 8 hål där jag levererade den bästa golfen i mitt liv. Under tiden visste jag att jag ledde tävlingen, men insåg också att jag hade 48 hål kvar att spela. Tyvärr var jag inte tillräckligt rutinerad vid den tiden för att kunna koppla bort min score, historiken och de potentiella framtida händelserna, vilket resulterade i att jag inte var närvarande i nuet och förlorade tyvärr resten av ronden.

Trots den besvikelse jag kände efteråt att jag inte lyckades fortsätta spela bra och vinna så insåg jag att jag ändå hade tagit ett stort steg framåt i min golfresa och var på väg mot något riktigt bra. Det gav mig betydande självförtroende och skapade samtidigt en känsla av hopp om att drömmen om att vinna en tävling närmade sig allt mer.

2023 O'Briant-Jensen Memorial, The Cardinal by Pete Dye, Greensboro NC, USA

Nu har vi nått den tävlingen då jag äntligen lyckades med det som varit en utmaning för mig under så lång tid. Jag lyckades vinna en golftävling på en svår bana. Jag sköt -3 (68) båda varven och säkrade segern med 7 slag. Jag spelade strategiskt och lugnt, med fokus på nuet under 36 hål och det gav äntligen de resultaten jag sökte.

Det intressanta är att jag förmodligen inte hade kunnat hantera situationen så lugnt och kontrollerat om jag inte hade misslyckats med det så många gånger tidigare. Att vara i den typen av situation går inte att träna på förhand; man måste helt enkelt fortsätta tävla tills man har lärt sig att hantera sina tankar och känslor under pressade situationer. För detta har jag framför allt min mentala coach att tacka. Han hjälpte mig att förstå vikten av denna process och hur man växer genom att fortsätta tävla och lära sig av varje erfarenhet.

I tre tävlingar 2024 var jag uppe topp 3 efter ett varv. Tyvärr bara en av gångerna kunde jag gå ut och spela okej andra varvet. Jag skulle dock inte bara säga att jag spelade sämre andra varven för att jag var nervös och kände press, utan mest för att jag kände väldigt tydligt i min kropp att svingen inte riktigt var där den skulle va. Jag kände inte den kontrollen som jag brukade, vilket gjorde att jag inte kunde lita på min sving i viktiga situationer. 

Det är dock skönt att få känna på hur det är att vara där uppe, och att veta att en bra dag så är jag uppe i toppen.  

Det som också har varit viktigt för mig är mina tävlingar i Finland. Där spelade jag två tävlingar, där i den första tävlingen placerade jag mig T13 och den andra 13. Detta gjorde att jag hoppade upp på topp 100 på rankingen och klarade min status till 2025. 

Detta är en bra erfarenhet då jag kände att jag var tvungen att spela bra i Finland för att få status till 2025. Med den pressen, samt att spelet inte kändes så bra så är jag väldigt stolt över hur jag kunde fighta mig igenom de två veckorna med bra resultat. 

Ängelholm Open, 2023

Sommaren efter mitt första college år var jag hemma igen och tävlade på svensk mark. Efter alla nya erfarenheter hade jag mycket mer kött på benen och ett annat självförtroende vilket gjorde att jag gick in i tävlingarna med en helt annan känsla än vad jag gjorde ett år tidigare. 

Tävlingen på Ängelholm utgör en viktig del av min resa, då det var första gången på svensk mark som jag ledde en tävling. Jag spelade fantastisk golf och var -5 efter 15 hål. Dock blev de tre sista hålen avgörande och utmanande. Jag tog några förhastade och ogenomtänkta beslut, vilket resulterade i två dubbla bogeys på hål 16 och 18, och jag förlorade min ledning. Jag lyckades inte hålla fokus på samma sätt som jag gjorde så framgångsrikt på NCAA Championship några månader tidigare. Skillnaden mellan de två tävlingarna var nog att på NCAA Championship visste jag inte var jag låg, medan på Ängelholm visste jag att jag låg i delad ledning eller i ledning. Jag fick återigen lära mig den hårda vägen, vikten av att avstå från att tänka på saker jag inte kan påverka och istället vara närvarande i nuet. Jag insåg att jag måste spela samma golf oavsett hur bra eller dåligt jag har presterat tidigare, och den insikten blev extra tydlig för mig efter den här tävlingen.

Jag har massa olika viktiga erfarenheter under 2024, och en av de viktigaste har varit att jag har varit väldigt sökande i att hitta något bättre. Jag gick tillbaka till att inte riktigt lita på det jag hade och istället försöka ändra på saker för att hitta något bättre. Jag ändrade på grejor och spelade sämre än vad jag har gjort på. många år. 

Det är först nu under vintern 2024 efter en paus från golfen som jag har insett att jag måste svinga min sving och lita på den till 100%. Att göra lite småjusteringar är såklart inte fel för mig, men jag har ett visst rörelsemönster i min sving som är svårt att ändra på. 

Så till nästa säsong ska jag jobba stenhårt på några få ändringar i min sving, och sedan gå ut och lita på min sving i varenda tävling jag spelar i.